Sorg

Sorgen har kommit många gånger i mitt liv. Min kusin gick bort bara 10 år gammal i hjärntumör. En fantastisk person med så mycket värme och kärlek. Men minnena från henne när hon glittrar är de som jag får behålla i mitt hjärta såklart. Men det som är så sorgligt är att hon lärde mig sången " I en sal på lasarettet", en sorglig sång om en flicka som blir sjuk och dör, vem hade vetat att detta skulle drabba min underbara kusin. Så den är extra sorglig för mig.1998 gick min pappa bort hastigt med hjärtproblem och vatten i lungorna. Helt utan förvarning kom ett besked som får en att tappa fotfästet. Min pappa tror jag helt enkelt dog av sorg, hade jobbat på ett arbete länge och sen skulle detta läggas ner och han fick inte jobba med det han verkligen ville. Att jag berättar detta är att jag känner så starkt för att man inte ska stanna på ett jobb som man inte älskar utan hitta det du känner i ditt hjärta att du vill göra.Men sen hände det som verkligen fick mig att helt tappa all kontroll.......

Min underbara dotter Hannah som föddes 24 maj 1998 och gick bort 1 år gammal den 6 juni 1999.
Efter mina underbara pojkar kom så detta lilla yrväder till tösabit..
….äntligen skulle jag få köpa klänningar och sätta upp tofsar i håret, svårt att göra de på pojkarna.
Vi hade något speciellt Hannah och jag, kan inte sätta fingret på det men det känns som vi har levt flera liv tillsammans.
Att ens barn går bort före en, det ska ingen behöva gå igenom, för det är det värsta tänkbara att vara med om.
Vi hade ju två pojkar som inte heller fattat vad som hänt och behövde stöd och en mamma och
pappa som fanns där för dem. Mat, kärlek och omtanke, kan ju inte ligga kvar i sängen och dra täcket över huvudet och ge upp. Det gick ju inte, så det var bara att ta sig samman.

Men man är starkare än man tror, det tar tid och det är något man får lära sig att leva med, för det kommer dagar då man tror man dör, kan inte ens kliva ur sängen, men man måste. Har man något val?
Men det tar tid och måste få ta sin tid. En dag i taget, det är det man får göra. Men man har alltid en saknad, hur hade hon varit nu? hur hade hon sett ut?
Jag har fått jobba mycket med mig själv efter hennes bortgång, men hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Att gå på en begravning är svårt nog för vem som helst, men att gå när man ska säga farväl till sitt älskade barn, det önskar jag att ingen ska behöva göra, fruktansvärt. En begravning är ju ett avslut och kan vara vacker, men jag ser fortfarande bara hennes kista och känslan av att aldrig mer få se sitt barn igen, det är hemskt och ofattbart jobbigt.
Jag, barnen och barnens pappa tittade på henne en sista gång, då hon låg i sin lilla vita kista. Vi hade saker med oss och jag hade skrivit ett brev till henne.
Hon låg där i sin söta blommiga klänning och svarta lackskor och så var hon alldeles kall. Min älskade lilla söta dotter såg ut som om hon sov...........för alltid.
Vår präst som vi hade var helt fantastisk och hjälpte oss igenom denna begravning. Utan hennes stöd vet jag inte hur det gått. Hon spelade gitarr för Hannah och gjorde att det blev en fin begravning och grannar, släktingar som stöttade oss.
Men i all denna dimma av sorg så fanns min mamma och ordnade allt. Utan mammas stöd så hade jag nog gått under, hon har säkert gjort mer än jag vet om eftersom jag var i chock och av pojkarna fick jag energi och kraften att gå vidare, det var viktigast att finnas där för dem. De hjälpte ju mig att fortsätta kämpa vidare............men lätt är det inte, inte alls.
Det tog nog ett år innan jag överhuvudtaget tog mig ur chocken, över att verkligen fatta att Hannah var borta, borta för alltid.............
Andligheten kom också in i mitt liv och den gav mig en enorm styrka. Att läsa att det finns liv efter detta som jag tror så starkt på och som har gjort att jag sakta men säkert kommit att bli starkare.

Som en enda solstråle lyste
Du upp våra liv fullt och starkt
Sedan slocknade Du, men
våra hjärtan kommer
Du alltid att upplysa och värma.

Med all min kärlek till dig Hannah.......
Mamma har din kärlek i sitt hjärta och där kommer du alltid att finnas.

Mitt lilla Hjärta